Livet efter otroheten

Idag är det frostigt vitt ute och jag sitter fortfarande vid köksbordet med kaffekoppen och känner mig sådär riktigt ledig. Idag kommer hantvekarna hit och avslutar det sista på tvättstugan. Finns inte ord för hur skönt det ska bli när den är helt färdig. Yngsta sonen ville ha en mamma - son kväll med film och god mat. Min uppgift blev maten :). Jag älskar dom stunderna med honom. Han växer alldeles för fort och det är nog inte många år till som han blir hemma. Själv funderade jag igår kväll på vad jag ska göra då men insåg raskt att mitt engagemang i kyrkan, min musik, mina vuxna barn som fortfarande gärna umgås och däremellan mitt nyuppväckta intresse för trädgården och alla de örter jag planerat för den nog är tillräckligt för att jag inte ska känna att jag är sysslolös.
 
Men det kommer nog att dröja ett tag till nästa renoveringsprojekt. Jag har haft tur som fått så mycket hjälp, blivit erbjuden ska jag säga. Inte trodde jag när jag inledde detta att jag kände så många snälla människor som kommit med goda råd och hjälp när jag känt mig vilse. Sedan ska vi inte tala om de otroligt duktiga hantverkarna som jag blev rekommenderad.
 
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, ta en lång promenad och i eftermiddag kan jag nog tvätta på riktigt för första gången på jag vet inte när...
 
Önskar er alla en underbar dag i det vackra vädret.